Sagas Kärlekssaga


Det här är sagan om Saga. Saga är en ung kvinna som bor i en större svensk stad.
Vår saga börjar en dag som inte kommer att gå till historien som en av de bättre dagarna i Sagas liv.
Hennes pojkvän gav henne för en tid sedan ett besked. Ett av de värre beskeden att få från någon man älskar . . .

Göra slut

Han sa att vi behövde prata
jag förstod genast att nått var fel
Han sa att han inte ville tjata
men att han tröttnat på vårat spel

Att vårt bäst-före passerat,
att jag börjat chansera
Jag fällde en tår eller fler
sen hällde jag salt i ett sår genom att fråga ”Vad mer?”

Han tog ett djupt andetag och log
skulle försäkra sig om att mitt hopp dog
Han ville klippa alla band
– det har jag förstått i efterhand

Att prata om saker har jag hört ska va bra
nu kändes det sådär och det här är vad han sa:

Att leva med dig är som en pjäs av Lars Norén
och hur jävla svårt kan det va att raka sina ben?

Du är dålig i sängen
Berättar man ett skämt fattar du inte poängen
Du vet inte hur man städar, du kan inte laga mat
och din musiksmak är minst sagt intrikat

Du var en ödmjuk person när vi träffades först
nu har ditt ego växt sig större än störst

Emellan dina psykoser
vaknar dina neuroser
”Jag måste gå på min sida!”
Att umgås med dig är definitionen av att lida

Du mäter besatt dina växande lår
men har ändå med dig godis vart fan du än går
Du är så jävla dum att det bryter mot lagen
Hade du väntat vårt barn hade jag sparkat dig i magen
”Hon var så vacker att klockorna stanna
när hon kom vår Saga Emma Johanna”
Det stod i tidningen när du kom hit till jorden
men tro mig, Saga, nu stämmer inte längre orden

Det jag menat de gånger jag bett dig om andrum
är ”Överdosera nånting! Kanske vodka och valium?”

Så snälla du, låt mig nu vara
Jag lovar att om du ringer kommer jag absolut inte svara
Du är som en uttjatad favoritlåt
man mår illa när man hör
Här skiljs våra vägar åt
’Slut’ är vad jag gör

Saga var utom sig av sorg men vart hon än vände sig verkade ingen förstå. Visst lyssnade hennes vänner men hon kände hur de tröttnade på hennes klagan. Hon spenderade allt mer tid för sig själv. Kunde inte sluta tänka på det hemska som hänt men hon ville inte störa vännerna med sitt tjat.

Veckorna gick och plötsligt insåg Saga hur fruktansvärt ensam hon blivit. Det var som om vännerna gemensamt fattat ett beslut, ingått i en pakt; Saga skulle lämnas ensam åt sitt öde. Hennes tankar tog torterande banor. . .

Samförstånd mellan alla jag känner

Lilla flicka, dum och söt,
det var längesen någon av ditt sällskap njöt.
Inte för att du allena är
nej, du tränger dig på alla du håller kär.
Kan inte för ditt liv förstå
varför alla blivit så upptagna så.
Du vägrar backa, ligger på
men spenderar var kväll själv ändå.

Vill inte inse att du tjatar
att du blivit en vi hatar.
Vill inte med dig ha att göra
en liten sanning du borde få höra.
Kan inte se att din tid är förbi,
du är du och vi är vi.

Ditt klängiga sätt har retat upp många
inte ett enda hjärta har du lyckats fånga
I alla fall har du inte hållit dem kvar
det är därför, när du ringer, du inte får något svar.
”Du är ensammast i världen” – vi har hört den förr
men hur högt du än skriker kommer vi inte öppna vår dörr.
Att ropa varg är väldigt lätt
Nu orkar vi inte längre – vi är trötta på ditt sätt.

En liten idiot som vandrar här på jorden
som aldrig kommer få ta del av de här orden
men detta är vad vi alla tänker
när du allas vårt välmående med din dumhet sänker.
Men tacka du dumheten,
som ställer till med förtreten,
för trots att vi avskyr när vi den återupplever
är det nog den som gör att du överlever.

Nej, Saga hade det inte lätt inte men en dag ringde telefonen. Det var en av hennes närmaste vänner som undrade vart hon tagit vägen.
– Du har inte svarat på mina sms, jag tänkte att du kanske ville vara ifred men nu räcker det. Du ska med ut ikväll! Ingen minns en fegis!

De lade på och Saga förstod hur fånig hon varit. Hon spenderade hela dagen med förberedelser. Gav sig ut på stadens gator, köpte kläder, smink, hårinpackning och en ny, kaxig parfym.
När kvällen kom var hon perfektion. Den gamla Saga som gråtit i ostbågarna var som bortblåst. I spegeln såg hon nu en ung kvinna i självsäkert svarta kläder som var redo att ta natten i besittning. . .

Singellivet och Jag

Nybliven singel, fan va skönt!
Att leva med någon är verkligen inte lönt.
Kompromissa är fan det enda man gör
något som min livsrytm stör.

Nej, fri som vinden ska jag vara
alla krav kan flyga och fara.
Tänker inte rätta mig, inte efter någon
Jag ser fram emot att vakna själv varje morgon.

Eller varje morgon det knappast blir
men jag ska tydligt markera mitt revir.
När vi vaknar efter en natt av synd
och han tror att han i mig har hittat ett fynd
säger jag som jag tänker: ”Är du ännu kvar?
Tack för gångna timmar men jag ingen extraplats i mitt liv har.
Du är säkert en fin person
men jag regerar ensam från min tron.”

Leva utan skam och skuld.
Leta njutning åt mig själv – som att vaska guld!
Inte påverkas av nån annans syn på mig
Aldrig igen vara någon partners lakej.

Ingen ska mig få utnyttja.
Träsket som kallas kärlek är fyllt med rosa gyttja
som förvirrar dig med sin romantiska stank
får dig att tro att du är kärlekskrank.

Förslavar och fördummar
tills du allt viktigt försummar.
Familj och vänner
är sånna du bränner
för att du och din älskling bara behöver varann.
– Men när det tar slut undrar du vart alla försvann.

Nej, sånt klarar jag mig utan.
Framställ ett kärleksvaccin och jag tar första sprutan!
Av ensamhets-ångest kommer jag inte drabbas
för jag behöver bara lyssna på par som gnabbas.
Då blir det tydligt hur bra jag har det
utan puss och kram och klet.

I natt ska jag ut för flirtigt mingel
Jag säger det igen: det är så skönt att vara singel!

Saga levde ut sin roll som Nattens Drottning. Hon var överallt, träffade nya människor, förförde främlingar. Ingen kväll var den andra lik
– tills hon märkte att de var precis likadana.
Och morgonen, som vid tresnåret tedde sig så långt borta, var fruktansvärd var gång den infann sig. Hennes festvanor hade gått till överdrift och en morgon, som hon hade upplevt så många gånger förr, fick hon nog . . .

Bakfylleångest

Huvudet dunkar och slår
fruktansvärt illa jag mår.
Får jag bara se en drink
dyker jag ner i närmaste hink.

Jag är trött i hela kroppen
och tydligen har jag glömt att tömma askkoppen
så nu stinker det fimp i hela lägenheten.
Borde nog lugna ned den här cigg-dieten.

Och vem fan är det som ligger här bredvid?
Orkar inte knulla, får spela frigid.
Kan han inte bara vakna och gå?
Är ingen bra värdinna när jag har nerverna utanpå.
Varför, oh VARFÖR, tog jag de sista fem shotsen?
Nu lovar jag dyrt och heligt att hålla mig ren.

Jag saknar närhet, riktig och sann.
Vill träffa någon som vågar och kan
hålla mig nära hela natten lång.
Någon som inte alltid är på språng.
Jag är redo för kärlek, ömma kyssar och smek.
Är färdig med detta låtsasliv, denna vuxenlek.

Måste sluta gå på krogen för att ragga
Det känns ju som att efter lik i en sjö dragga.
Ofattbart hur många idioter det finns
och alla ska jag möta innan jag träffar min prins.

Nu räcker det med kroghäng.
Vill inte alltid behöva dela min säng
med en bakyllesvettig spillra till man
som kvällen innan var en övertygande Don Juan.

Jag ska låta mig uppvaktas av stiliga män
som kommer böna och be om att få träffa mig igen.
Nu är det slut med att flänga runt och dåligt må
– Jag ska på dejter börja gå!

Saga hade bestämt sig, det skulle bli ändring! Hon ringde runt till vänner och bad dem ordna träffar med sina vänner, bekanta, kollegor, ja, vem som helst av manligt kön som kunde tänkas vara intressant.
Vännerna ställde gärna upp. De var så glada att hon äntligen kommit över sitt hemska ex.
Tyvärr går det inte alltid som man tänkt sig, något som Saga fick erfara . . .

Mardrömsdejting

Att dejta är inte den lättaste sak
en fika kan gå så långsamt.
Men du härdar ut när den går i sakta mak
och försöker säga nått intressant.
Men under kort tid hinner du upptäcka
saker som du stör dig på.
Otaliga gånger tänker du ”Nu måste det räcka”
men chockeras av nästa karaktärsdrag då.

Till exempel att han mitt emot dig
tuggar med öppen mun.
Förstår inte att han bör skyla sig,
ingen vill se in i en bullfest-brunn.

En annan gång med en karl du middag åt
så fin och storslagen
men när högtalarna spelade en sång brast han i gråt
då den minde om kvinnan av vilken han blev bedragen.

Den där killen du verkligen gillade
tills han blev för full.
Runt i baren han trillade
och gav alla kvinnor smeknamnet ”Knull”.

Eller mannen som lockade
med att ta dig ut på öppet hav.
Fort din gnista slocknade
då han glömt att sin vigselring ta av.

Och han du mötte för en drink en kväll
som först verkade normal
men sen viskade ”Du hör hemma i min cell
där jag kan smiska dig med en linjal”.

Vad är det för fel på dessa män,
vart fan gick det snett?
Varför är de inte inspärrade än?
När ska jag träffa rätt?
Där ute är en djungel, sanna mina ord,
bäst att stanna hemma. . .
– NEJ! Jag ska inte gå under jord
mig ska de inte få skrämma!
Galningarna jag träffat måste vara undantag
kan inte vara regeln.
Försök igen efter varje bakslag
och titta inte i backspegeln.

Men backspegeln var just det Saga tittade i. Hon såg långt tillbaka. Ett ex kom tillbaks till hennes tankar. Inte det hemska exet. Nej, han för längesedan. Han som hon sagt att hon aldrig ville se igen. Vad var det som gått snett egentligen? Hade de inte varit perfekta för varandra? Var inte deras kärlek stark och vacker?

Men det var flera år sedan, mycket hade hänt sen dess. Och då, när det var dom, fanns mycket smärta med i bilden. Tänk om det svåra kom tillbaka. Men det kanske är värt det. . .

Återfall

Hur kan det locka så in i norden
att jag nästan glömmer alla borde’n?
Jag smyger efter honom i en virituell värld
medan han går framåt i livets färd.
Med nytt liv och ny tjej…
…men han sa ju att han älskade mig
och han sa att han för evigt skulle känna så
men nu är han ihop med henne, varför då?

– Ja jag vet; det var jag som gjorde slut
men jag kan inte förmå mig att veta hut
Vill fråga honom hur han mår,
om det verkligen så bra med tjejen går?
Vill veta ifall han förstår
att hans namn på facebook river upp gamla sår.

– Ja det spelar en jävla roll
om han på detta har koll!
Kanske tänker han drömmande tillbaks på då
precis som jag, då är vi två
som inte kan släppa det förgångna,
som i fantasin är fångna.

Men tänk om han, ve och fasa,
mot mig skulle rasa
på grund av att jag med honom tog kontakt.
Kanske känner han för mig bara förakt?

Hur ska jag veta om jag kan
messa, maila, ringa denna man?
För att det mottas bra jag har inga garantier
kanske är det bara jag som gråter till fotografier.
Kanske har han släppt allt som med oss hade att göra.
Varför i helvete ska jag in i hans liv och störa?
Jo, för att han var och är viktig i mitt liv
men kan jag se på saken så; självisk och naiv?

Nej, det kommer bara orsaka lidande jag oss båda vill bespara.
Finns bara en sak att göra; jag låter honom vara.

Nej, tänkte Saga, han tillhör det förflutna. Istället dök en annan man upp i hennes tankar. En man hon varit förälskad i i vad som kändes som en evighet. Hon hade beundrat honom på avstånd, inte vågat avslöja sina känslor.
De var bekanta men kände inte varandra väl, även fast de ofta stötte ihop. Ändå tog hennes hjärta ett skutt varje gång hon tänkte på honom.
Var deras tid kommen, var det så det var menat? Kunde det vara så lyckligt . . ?

En sann man

Det finns en man
som jag är kär i.
Han är sann,
ingen fantasi.

Nu känner jag honom ju inte så bra
men det är inte mitt fel.
Man får liksom ur honom orden dra.
Kanske spelar han ett spel?
Vara lite svår för att mitt interesse fånga,
det är ju en möjlighet.
Vi som fastnat för honom äro många,
inte bara jag tycker han är het.

Så hur ska jag sticka ut från mängden,
synas mest av alla oss?
När ska han inse att jag håller i längden?
Jag är trött på att mot de andra slåss.
Speciellt en tjej, jag vet inte vem hon är,
hon måste slås ur leken.
Det är nämligen henne han håller kär.
Som sagt: måste slås ur leken.

Varför jag har fastnat för denna vackra man
det vet jag inte riktigt
Den det är nått särskilt med han
som får det att kännas viktigt
att för hans uppmärksamhet kämpa,
jag kanske låter fånig nu
men jag har misslyckats med att mina känslor dämpa.
Hoppas på att det ska bli vi tu.

Han betraktar mig nog som en vän – inget mer,
en tanke som sårar mig svårt,
men tänk om han upp ögonen får – och mig ser!
och hans hjärta börjar slå sådär hårt
som mitt hjärta gör när min blick vid honom fäster.
Jag skulle säga vad jag kände,
inte snurra in mig i otydliga gester,
Ja, tänk om det bara vände.

Men just nu är han en man
som jag är kär i.
Han är sann
men jag lever i en fantasi.

Saga gick flera dagar och försökte komma tillrätta med sina tankar. En kväll gick hon ut för lite distraktion. De var en fest med blandat folk, inte så många hon kände. Tills han från tomma intet uppenbarade sig!
Deras ögon fick kontakt och stegen förde dem närmare varandra. Klent kallprat dolde underliggande lustar. Saga’s väns ord malde i hennes huvud – ”Ingen minns en fegis!”. Hjärtat bultade hårdare, fortare. Kinderna blossade. Fingrarna fibblade med halsbandet. Mod togs till och
– Vill du ta en fika nån dag?
– Visst! På lördag?

Saga svävade. Dagarna till lördag var inlindade i ett rosa töcken men när lördagen kom var nervositeten tillbaka.
Hon klarade sig igenom fikan, men det var knappt. Utanför mötte de den kalla luften . . .

Första fikan

Vår fika var över, vi hade sagt hej då
Han vände sig om och började gå.
Om det slutade såhär skulle jag aldrig mer se han
jag skulle för alltid ha förlorat denna man.

Det intryck jag gjort hade inte vart nå bra
han skulle mig glömma om jag inte något sa.
Jag hade varit så nervös
något som säkert igenom lös.
En till chans han måste mig ge
så hans namn jag ropade.
Han sannade till, vände sig om
och jag fram till honom kom.

Jag hade svårt att mina ord välja
var tvungen att min stolthet svälja.
Han frågande stod där
tills jag sa så här:

”De du såg idag
var inte riktigt jag.
Jag har så svårt att runt dig mig bete
men jag vill ju så gärna att du mig ska se.
Du gör mig så nervös genom att bara vara du
vill att vi ska ha kommit längre än första dejten nu.
För det har vi – i min lilla värld
där skulle du kunna kriga för mig – med ett svärd!

Där håller du mig redan kär
men vetskapen om att det inte på riktigt är
svider när jag tänker på det.
Vill inte missta dig på grund av min feghet.
Men hur ska jag runt dig agera
när jag hela tiden drömmer om mera?

Jag ser upp till dig, du har min respekt
och du har världens charmigaste dialekt.
Du gör mig knäsvag när vi är i samma rum.
Du är den jag minst av alla vill ska uppfatta mig som dum.
Anmäl mig nu inte för sexuella trakasserier
men du figurerar frekvent i mina onani-fantasier.

Trots att jag dig knappt känner
vet jag att det mellan oss stämmer.
För jag har sett de blickar jag ibland av dig kan få
snälla säg inte att min hjärna bara hittar på.
För jag har läst in så mycket, mer än du kan ana,
är nu stolt bärare av kärlekens fana.
Det kan bli vi, säg bara till!
Det är i alla fall vad jag vill.
Jag vet inte vad jag ska säga, känslorna drar och rycker
och jag vet inte ens vad du om mig tycker.

Jag drömmer om dig natt som dag.
Vill ju att vi ska var på samma lag.
Så nu står jag här och väntar på ditt svar
som jag vet att du inom dig redan har.

Vad tror du om en framtid för oss?
Finns det nån mening för mig att fortsätta slåss?
Jag orkar inte undra mer så snälla bara säg!”

Och vet ni vad han gjorde? – han kysste mig.

Med den kyssen föddes ett nytt par. De riktigt njöt av varandra. De åt middagar, höll handen och gjorde alla runt omkring avundsjuka.
Äntligen hade Saga fått det hon så länge längtat efter; Hon var kär i någon som var kär tillbaka. . .

KÄR

Kärleken är evig när vi är tillsammans
men när jag är ifrån dig vill mitt hjärta brista.
Jag tappar nästan vett och sans
när jag tänker på att dig mista.

Alltid ska det va du och jag,
vi hör liksom ihop.
För dig mitt hjärta slår extra slag,
jag skulle utan dig löpa amok.

Du och jag är en sort för sig
vår kärlek är unik.
Vi har skapat en värld för dig och mig,
ingen annan lik.

När du djupt i mina ögon ser,
eller håller min hand,
behöver jag inget annat, inget mer.
Vi har ett oförstörligt band.

Att du bor hos din mamma
fast du fyllt trettio år
det gör det samma
– hemma hos mig du alltid vara får.

Det är du och jag i alla väder.
Vi fångar allas blickar
när vi in i ett rum träder.
Det ger oss välbehövliga kickar.

För visst har vi ibland svårt att bara vara,
är inte så bra på att ta de lugnt.
Men det ska du och jag klara
även om det kan kännas tungt.

Trots att du har svårt att sluta knarka
och ibland kallar mig hora
vet jag att vi tillsammans är starka.
Jag vill aldrig dig förlora!

Ja, det var en härlig tid för det lyckliga paret. Men efter vad som brukas kalla ”smekmånaden”, började mörka moln cirkulera ovanför Saga’s huvud.

Hon retade sig allt mer på hans små egenheter och kunde inte riktigt minnas Varför de blivit tillsammans . . .

Inte som jag trodde

Det här blev inte alls som jag trodde.
Tänk att inom honom detta monster bodde!
Visst har han även fina sidor
men det är läskigt hur fort han ned från piedestalen for.

Jag hade av honom en bild
att han var öm, mjuk och mild.
Men andra fakta har framkommit
nu när han är fri att säga sitt.

Han såg bättre ut på håll,
inte lika vacker nu när jag fått en närmre koll.
En Monet är vad han är!
Jag är inte längre kär…

Kan inte fortsätta i denna charad
vi har tillsammans målat upp en fasad
av det perfekta paret som ska vara vi.
Trodde yta räckte – för det fick jag tji.

Vår partnerstig har nedåt börjat luta;
Jag måste det här förhållandet avsluta.

Saga tog tag i det redan samma dag. Hon ringde sin pojkvän och bad honom att möta henne på ett café.
Men hur skulle hon göra slut? Hon visste att han inte skulle släppa taget så lätt.
”Måste vara brutal” tänkte hon. Tankarna vandrade till den hemska dagen då hon blev dumpad. ”Han gjorde det hårt, onödigt hårt. Eller hade det varit nödvändigt?”

Hela vägen till caféet tänkte hon på vad hon skulle säga. När hon svängt in på den lilla bakgatan och kommit fram såg hon honom sitta vid ett bord. Han tittade på henne med en oro i blicken, som att han anade att något var på gång.

Hon beställde, satte sig ned och tog sats.
– Du, vi måste prata. . .

Att dumpa – på rim

Killen jag var ihop med tittade på mig
Hade sorgsna ögon, tyckte synd om sig.
Men jag mig stålsatte,
tog en klunk av min latte.
Caféet vi satt på var tomt på folk,
ville inte ha några vittnen när jag stötte min dolk.
– Jag kan ändra på mig, jag gör vad som helst!
vädjade han, men jag skulle inte av hans böner bli frälst.

– Nej min vän, det är för sent
detta är inget illa ment
men jag orkar inte längre med detta spel
det är dags för dig att se din egen del.
Låt mig i detalj förklara,
du behöver inte svara,
bara lyssna och ta in
varför jag inte längre vill vara din.

Du är snart trettio och bor hos din mamma
– en sån sak som inte alls ”gör det samma”
Humörsvängningarna du har är värre än mina.
Jag orkar inte med en till kväll du gå ut för att svina
för att sen komma hem – kåt och patetisk
fyllesvamlar, men tror själv du är poetisk.

Du klagar varje morgon på hur svårt du har att sova
men snarkningarna kommer varje natt ändå, som en liten gåva.
Du säger ofta att jag är vackrast i världen
att jag i ditt liv förde in flärden
men för dig känner jag inte riktigt samma sak
vi kan säga såhär: du lämnar mig slak.

Jag hatar ditt överlägsna sätt
när du för en gångs skull har rätt.
För låt oss va ärliga; det inte ofta är
– Jag är den med hjärnan här.

Där har vi en annan sak som retar mig hos dig
från alla andra, men främst ifrån mig,
kräver du ärlighet – ärligare än möjligt,
men när det kommer till dig är regeln mer böjlig.
”Stå för det du säger!” orden i mig skär,
de klingar falskt då du inte lever som du lär.

Dina försök att mig kontrollera
är något jag inte klarar mera.
Jag måste känna att jag kan gå ut som jag vill
jag är för rastlös för att sitta still!
Eller bara få gå ut när du säger ”okej”
för att du är rädd att jag ej kan säga nej.

Du tror att jag med vem som helst ska ligga
bara de begåvats med att kunna tigga.
Visst har det hänt att en idiot i min säng hamnade
nån kväll då mina känslor inte varit helt samlade.

Men det misstaget gör jag aldrig om
det lovar jag både dig och mig eftersom
jag nu vet vart sån skit leder.
Ta inte det här fel men jag vill inte se dig mer.

Killen jag var ihop med tittade på mig
och jag sa som det var: Jag är inte längre din tjej.

Sagas liv gick vidare. Hon hade ingen kontakt med exet, tyckte det var bäst så. Hon sökte fortfarande men kunde inte förstå efter vad. Det vilda singellivet passade henne inte men ett nytt förhållande var inte det minsta lockande.
Hon visste att hon inte ville känna sig kvävd men ensamheten påminde då och då om sin existens. Hon ville ju bara hitta rätt och leva lyckligt i alla sina dagar.

En eftermiddag satt hon och såg på tv, en dokumentär om människor som lever dubbelliv. Tanken slog henne . . .

Multiliv

Dubbelliv är inget som intresserar mig.
– Men till multiliv skulle jag inte säga nej.

Att leva sitt liv i flera relationer
att älska och älskas av flera personer.
Låter inte det som en dröm i era öron?
Det skulle passa mig perfekt, jag är väl en sån.
En sån som inte förväntar mig allt från en och samma.
– Det kanske ska tilläggas att jag inte vill bli mamma?

Jag tänker: några män utan vetskap om varandra,
jag skulle inte heller veta om de träffade andra,
för det skulle bara handla om oss och våra behov.
Fick man det att fungera behövde ingen bli en bov.

Med flera i sitt liv slipper man tröttna
men kan på flera nivåer bottna.
Fördjupa sig i mer än en
– Åh va jag längtar efter dessa män!

Om vi varandra kan respektera
behöver ingen vilja ha ”nått mera”.
Inte tro att tryggheten kommer med en etikett.
Som vuxna människor vet vi själva vad som är rätt.

Inte se på relationer så fruktansvärt naiv
som jag har varit nu, det ska bli ändring i mitt liv.

Och med den tanken stegade Saga in i framtiden och hur det gick för Saga med hennes män, det är en helt annan historia.

Advertisements